SKiB i över 100 år
Språklig mångfald och välmående i Björneborg och Satakunta sedan 1919
Svenska Kulturfonden i Björneborg är nästan jämgammal med republiken Finland. Den 7 oktober 1919 grundade handelsmannen Hjalmar Widbom en stiftelse vars ändamål var, och fortfarande är, befrämjande af de svenskspråkiga kultursträfvandena i Björneborg med omnejd.
I dag har SKiB förverkligat Widboms och andra donatorers önskemål i över hundra år. Stiftelsen har tryggat verksamheten för Björneborgs svenska samskola och det tillhörande daghemmet, erbjudit seniorboende och stöttat projekt som främjar det svenska språket och kulturen. Samtidigt har stiftelsen aktivt arbetet för att befrämja alla björneborgares välmående.
Det svenska Björneborg i början av 1900-talet
Då SKiB grundades 1919 hade Finland nyligen blivit självständigt. Den unga republikens nationalspråk var finska och svenska och tvåspråkighet var en het politiskt fråga.
I Björneborg var andelen svenskspråkiga liten, men man hade ett fast grepp om stadens administration. Starka förespråkare för det svenska språket var industriföretaget Rosenlew, grundat 1853 i Björneborg, och andra fabrikörer och handelsmän.
De svenskspråkiga björneborgarnas andel började ändå sakta men säkert sjunka. 1890 var deras andel 20 procent, 1938 fyra procent och 2000 hade Björneborg 364 svenskspråkiga invånare.
Widbom stödde tvåspråkigheten i den unga republiken
Vad Hjalmar Widbom såg under inbördeskriget 1918 fick honom att agera enligt sina värderingar. Han kände väl till sin hemstad Björneborgs svenska historia och han anade också vad framtiden skulle föra med sig.
Grundandet av Svenska Kulturfonden i Björneborg hade följaktligen stor betydelse och nyheten uppmärksammades. Tidningarna underströk stiftelsens positiva inverkan för att bevara det svenska språket och kulturen och Hjalmar Widbom hyllades för sin hembygdskärlek och för sina donationer hemstaden till fromma.
SKiB:s främsta uppgift att stöda den svenska samskolan
Hjalmar Widboms önskan var att stiftelsens främsta uppgift skulle vara att understöda Björneborgs svenska samskola. Enligt Widbom var bildning en av grundbultarna i en människas liv och genom utbildning hoppades han att bildningen skulle nå ut till alla samhällsklasser.
Björneborgs svenska samskola hade grundats år 1892 för att trygga skolgången för barn till svenskspråkiga industritjänstemän.
Skolans beskyddare var kommerserådet Fredrik Wilhelm Rosenlew, grundaren av industriföretaget Rosenlew. Han hade under flera år understött de svenskspråkiga flick- och pojkskolorna och som den reformsinnade person han var drömde han om en samskola för både flickor och pojkar som siktade på fortsatta studier vid universitet.
Åren 1892–1963 verkade Björneborgs svenska samskola i byggnaden i hörnet av Pohjoispuisto och Gallen-Kallelankatu. När antalet elever ökade blev skolhuset för litet. Problemet löste sig när W. Rosenlew & Co Ab köpte den nuvarande skoltomten intill Liisantori och ett nytt skolhus kunde byggas där.
Den nya skolan invigdes den 1 september 1963 på adressen Otavankatu 16.
På 1970-talet upplevde skolan ett uppsving, i och med att de förbättrade arbetsmöjligheterna gjorde att många familjer som hade emigrerat till Sverige nu valde att flytta tillbaka till Finland. Medan bland annat Mäntyluoto varv och Rosenlew-bolaget erbjöd föräldrarna arbete kunde Björneborgs svenska samskola erbjuda undervisning åt barn som redan hunnit vänja sig vid svenskan.
Inför skolans hundraårsjubileum 1992 kunde lokalerna utvidgas genom att Svenska Kulturfonden i Björneborg köpte det intilliggande stenhuset på Otavankatu 14. Det ursprungligen vita huset målades rosa och har sedan dess följaktligen kallats Rosa huset. Och glaskorridoren som förbinder huvudbyggnaden med Rosa huset har kärleksfullt fått namnet Suckarnas bro.
Stiftelsen blir huvudman för skolan
1987 fusionerades industriföretaget Rosenlew med Rauma-Repola. Kort därefter donerade Rauma-Repola de aktier i skolan som Rosenlew ägt till Svenska Kulturfonden i Björneborg. Genom donationen blev stiftelsen huvudman för samskolan.
Stiftelsen stöder kontinuerligt samskolans verksamhet och respekterar på så sätt Hjalmar Widboms syn på bildningens och utbildningens viktiga roll i samhället.
